Släktens bryggerier

Bild3

Neumüllers bryggeri


Neumüllers bryggeri
Friedrich Rudolph Neumüller var egentligen sockerbruksmästare, men lärde sig att brygga det nya och populär bayerska ölet, som fick stora framgångar i Sverige i mitten av 1800-talet.
Det bayerska ölet, som hade varit okänt i Sverige, var ett s k underjäst öl som var hållbarare och friskare än det överjästa ölet. En av de bryggare som introducerade det bayerska ölet i Sverige var Fredrik Rosenquist. 1843 öppnade han med hjälp av den tyske bryggmästaren Franz Bechman Tyska Bryggeriet vid Tullportsgatan (nuvarande Östgötagatan). För att få fart på försäljningen använde Rosenquist många nya och okonventionella försäljningsmetoder: ambulerande försäljare, flygblad, Bierstuben, tivoli med fyrverkeri och underhållning. Det tyska ölet lanserades också som hälsodryck, bland annat med stöd av drottning Josephina.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                   Inspirerad av Rosenquists framgångar gav sig också Friedrich Rudolph Neumüller in i bryggeribranschen. Han insåg att bryggerinäringen var en lönsam bransch. Dessutom hade de gamla skråreglerna upphört. Det innebar att han kunde driva bryggeri utan att hindras av att han inte tillhörde bryggeriskrået. Utan någon större erfarenhet av öltillverkning lånade han 1853 ihop en större summa pengar och köpte ett nedgånget bryggeri på Tullportsgatan 50 (numera Åsögatan). Där hade man tillverkat öl sedan 1670-talet. Med hjälp av Franz Bechmans bror Georg moderniserade han bryggeriet och fick stora framgångar med tillverkningen. 

Läs mer om Neumüllers bryggeri.


Pierhls bryggeriPiehls bryggeri
Carl Gustaf Piehl var en av de få bryggeriidkarna i Stockholm som hade en tysk byggmästarexamen från Weihenstepan i München. 1873 började han som elev hos Neumüller och kom tillbaka dit efter avslutad utbildning för att försöka introducera tillverkning av porter.
På 1880-talet köpte Carl Gustaf Piehl Pehr Bjurholms bryggeri på Björngårdsgatan på Söder där han startade Piehls bryggeri. Han byggde om och moderniserade det gamla bryggeriet och började snabbt med tillverkningen av nya ölsorter, men framför allt bryggde man pilsner eller ”Piehl-sener”. En annan specialitet var Iskällardricka och senare också ett mörkt öl ”Franziskaner-Bier”. Piehls öl ansågs vara rent och välsmakande och fick stor framgång. 
1889 sålde han bryggeriet till AB Stockholmsbryggerier och arbetade i stället som disponent men slutade där efter en schism med svågern Herman Egnell och startade Gustaf Piehls Nya Bryggeri. 
Läs mer om Gustaf Piehls Nya Bryggeri.

Stockholms bryggerier
Grunden till AB Stockholms Bryggerier lades vid ett informellt sammanträde mellan Hamburgerbryggeriets ägare, Franz Heiss och Georg Sellmann, ägarna till Nürnbergbryggeriet, Fritz Dölling med söner och mågen Emil Egnell, samt finansmannen Louis Frænkel på Egnells egendom Velamsund på Värmdö, där de flesta bodde på somrarna.
Tanken med AB Stockholms Bryggerier var att genom ett konsortium hålla uppe ölpriserna och lönsamheten. Redan 1889 ingick Hamburgerbryggeriet och Nürnbergs bryggeri i fusionen och några månader senare ingick också Neumüllers, Carl Gustaf Piehls och Grönwalls bryggerier. Så småningom hade man köpt upp nästan alla bryggerier i Stockholm och fick därmed en monopolställning. 

Ur Söndags-Nisse Strix 1904 med anledning av bildandet av AB Stockholms Bryggerier

Bryggeridirektörerna

Källa: www.naringslivshistoria.se (Edward Blom, Samgåendet mellan Stockholms bryggerier)